Almost Crimes (Radio Kills)

Det är sällan man känner en mysig stämning över spel. Oftast brukar det väl vara att skjuta så många man kan, döda döda döda, på allt. Även på gratis spel på internet.

Men lyssna upp! Jag hittade ett spel som är lite utav en utmaning, men man mår samtidigt bra av att spela det. Det instämmer sig en mysig stämning plus att det är roligt. Prova på det: http://www.ferryhalim.com/orisinal/g3/bells.htm

Förövrigt var Värmland otroligt trevligt och mysigt även om det regnade konstant, men, är det midsommar så är det.
Det är skönt men jobbigt att vara tillbaka i Stockholm ändå. Högljutt och krav på att man ska göra något hela tiden.

Nu tar jag en välförtjänt paus från internet och åker till ödemarken för lite relaxing, det vill säga, Värmland.
Hejdå civilisationen!

/Martin.



Tillägg klockan 16.33.
Hejdå kaffe latte, Götgatsbacken, ironi, avgaser, Alex Schulman, stress, Café String, indie, Pet Sounds, knuffar på Drottninggatan, förorter, kollektivtrafik, korta avstånd, Carl M. Sundevall och allra mest: bloggsamhället.

Vi syns om en vecka eller mindre.

Jag vet att jag har skrivit om det förut och förlåt mig om jag är dum i huvudet eller något, men.. jag tror inte riktigt att jag förstår hur folk kan tycka att världen verkar okej?

USA:s stora hjältemodiga mission i världen är just nu, enligt dem själva, att skapa fred i Mellanöstern. Det vill säga: skapa en marknadsekonomisk liberal demokrati i de länderna de själva anser att inte ha detta. (Alltså, bara för att förtydliga, Saudiarabien, Jordanien, Kuwait och så vidare är undantagna för de har en välvillig export och import med USA.)

För mig har alltid en liberal demokrati varit att folket väljer och folkets röst är slutgiltig (om inte det ena partiet har makt, inflytande och pengar bakom sig, ála det amerikanska presidentvalet 2000). Så när ett folk väljer ett parti till företrädare för sig, då respekterar omvärlden detta, right? Hur kommer det sig att man inte kan respektera det palestinska folkets val i form av Hamas, då?
Jag tycker inte att Hamas är ett vettigt parti, jag säger som Göran Greider skrev i Metro häromdagen:
"Religion ska inte blandas in i politiken på det sättet. Men det är inte det som är frågan, utan frågan är om en rörelse som vann ett korrekt genomfört demokratiskt val ska få styra ett land eller inte."

Jag tycker inte heller att Fatah är ett bra parti, det är ett korrupt, toppstyrt parti som behöver en helomvändning, och det var väl helt enkelt det som palestinierna försökte få fram genom att rösta på Hamas. Precis som vi gör i Sverige, vi vill ha en förändring, därför röstar vi på Moderaterna. Men, vad skulle hända om EU skulle ogiltigförklara regeringen Reinfeldt och säga: "Alltså.. Nej, vi sa ju att ni skulle få ett demokratiskt val, det fick ni, allt gick rätt till, men.. Tyvärr, ni valde fel parti, så vi måste helt enkelt.. dra in allt understöd, alla EU-subventioneringar och alla pengar, dessutom kommer vi stoppa alla transporter med mat och andra varor till er tills ni insett att ni gjort fel."

När man ställer upp i ett helt demokratiskt val och vinner, då är man demokratiskt vald, vare sig EU eller USA tycker att man är bra. Vad är det som säger att palestinierna någonsin mer vill ha ett demokratiskt val efter det här, när ingen ändå respekterar deras val.


Läs Göran Greiders krönika här.

Hej!
Månsson gjorde det här två gånger i rad på sin blogg så jag tänkte, det kan väl jag också göra.

Nu har jag tröttnat. Jag är trött på att ni inte än har förstått att man inte enbart kan beskriva band och artister genom att jämföra dem med andra. Speciellt när musiken faktiskt inte har några likheter med varandra.
Till och med en duktig skribent som Fredrik Strage, som jag inte har något annat än respekt för, börjar den (alldeles för korta) recensionen av Amy Winehouses spelning på Hultsfred genom att, som alla andra, jämföra henne med Pete Doherty.

"Amy Winehouse uppträder på scenen som Pete Doherty ramlade ner från i fjol. Hon är en lika spektakulär hedonist."

Jag förstår inte likheterna. Förutom möjligtvis att det är spännande att dra jämförelser som annars bara The Sun skulle våga sig på. Nu är det enkelt att dra likhetstecken mellan Amy och Pete, ellerhur? De spelar likadan musik, de använder samma drog för att dra ner sig själv och framförallt så.. Ja, eller var det kanske så att de faktiskt inte har några likheter med varandra? Det kanske var så jag menade?

Nej, Fredrik Strage, dina recensioner börjar tappa. Visst, det kanske kan ursäktas med att du antagligen sitter backstage på ett skitigt och regnigt Hultsfred, så jag får väl förlåta dig. Men det känns ändå som att du har den där blandningen mellan den överpopulistiske Anders Nunstedt (som man ju faktiskt inte kan tycka om) och den överpretentiösa Andres Lokko (som man måste säga är överlägsen i popkulturell skriftfascism, inget fel med det, men det lockar inte så himla mycket att läsa om det dekadenta livet i London, det är rätt uttjatat.)

Så snälla, framförallt du, Fredrik Strage, skriv OM musiken, inte vilket annat band de låter som, eller hur personen beter sig. Jag vill inte ha Expressen-texter i DN. Men jag vill bara inte läsa om att Wolfmother är inspirerade av Led Zeppelin igen, det ger mig, som du skriver om Laleh, en "intensiv lust att avsluta kvällen med en burk sömntabletter, en hela vodka och en lång simtur i sjön Hulingen."
Och jag är inte ens på Hultsfred.

Tack.
Martin.

Slog mig ner i soffan för att slötitta på MTV2, och vad dyker upp om inte videon till 'Sleep Now In The Fire' med Rage Against The Machine. Ett sånt där spår av ilska från tiden då allt gjorde en arg, speciellt allt i världen. Det är en låt och en video som jag inte sett på minst åtta år. Och när jag sitter där och njuter av nostalgi och av hur arg Zach De La Rocha egentligen var på den tiden när det begav sig så går det upp för mig att regissören av videon faktiskt är Michael Moore. Det gjorde mig glad ända in i märgen. Jag lyssnar aldrig på Rage Against the Machine längre, den tiden i mitt liv är över, men det går inte att undvika att det är fantastisk musik. (Ja, jag förstår att jag tappar en himla massa indie-credd-poäng eller vad ni vill kalla det, när jag säger det) Men den ordentliga ilska och upprördhet som strömmar över en kan man inte förneka. Det är grymt. Det är riktigt bra.

Det värsta är bara att världen är sämre idag än vad den var 1999. Det går bara utför. Folk som protesterar emot G8-mötet i Rostock blir gripna för skitsaker och polisen/staten/storebror har koll på dig.
Vi behöver ett Seattle till, vi behöver någonting som skakar om folk så att de inser vad i helvete G8, världsbanken och U.S.A håller på med mitt under våra näsor. Det är dags att ställa personer som Karl Rove, Paul Wolfowitz, Dick Cheney och George W. Bush inför rätta. Det har sagts förut och det kommer att sägas igen, de männen är våran tids stora förbrytare.

Kom igen nu, är det inte dags att lägga av! Den svenska regeringen måste ta upp kontakterna med den Palestinska regeringen. Det är inte en diktatur, det är en folkvald regering. Okej, det är inte den bästa i världen, men vill vi införa demokrati i Mellanöstern måste vi fan börja någonstans. Vi kan inte säga åt dem att ha ett demokratiskt val och sen säga: "Äh, vi bara skojade, ni röstade ju fel". Kan man föra en dialog med Nordkorea som är en diktatur kan man väl föra en dialog med Hamas. Kan ni föra en dialog med Israel kan ni väl föra en dialog med Hamas. Nej, jag börjar tröttna på den här skiten, när inte ens Socialdemokraterna kan prata med palestinierna då är världen påväg åt helvete.

Johan: "Människor som lever efter sina egna principer är ändå undantagslöst tråkiga!"
Jag: "Ja, jag funderade lite på det där.. Varför ha egna principer när man kan ha någon annans?"
Johan: "Varför ha några principer överhuvudtaget när andra kan ha dem?"
Jag: "Varför ska andra behöva ha principer när jag kan ha dem?"
Johan: "Hur ska vi ha tid med principer när vi är upptagna med att fråga oss sådana saker hela tiden?"

För er som inte såg dokumentären om massakern i Jonestown, Guyana, av predikanten Jim Jones den 18:e november 1978, se reprisen på SVT på lördag 16.25. Det är en av de bästa dokumentärerna jag sett på länge.
Man kastas från entusiasm till mordet på 909 stycken människor.

Man skulle kunna dela upp New Order i två stycken basdelar.
Del 1: Gitarrbaserad rock med melodiösa inslag.
Del 2: Elektronisk dansmusik med mycket syntar.

Del 1 har Franz Ferdinand tagit efter och del 2 har LCD Soundsystem tagit efter. När så Franz Ferdinand gör en cover på LCD Soundsystems 'All My Friends' så låter det helt enkelt som.. Tja, som New Order.

Franz Ferdinand - All My Friends (LCD Soundsystem Cover)
(yousendit-länk)

Jag och Joanna såg 28 Days Later häromdagen, en film som man kanske borde sett tidigare. Hursomhelst var den rätt bra, men förutom rätt äckliga zombie-smittade engelsmän och Cillian Murphy så har den en av de mest ångestframkallande scenerna jag någonsin sett.

Det är lite att jämföra med i nyinspelningen av Dawn of the Dead, när den öppnas med Johnny Cash's 'The Man Comes Around', när jag såg det för första gången mådde jag riktigt dåligt och hade gåshud ända upp i ansiktet.

28 Days Later har en Cillian Murphy springandes i ett helt öde London till Godspeed You! Black Emperor's 'East Hastings', kanske en av världens bästa låtar någonsin. Det var också ett sådant där tillfälle då man mår riktigt bra och riktigt dåligt samtidigt. Det kan inte gå fel med bombastisk ångest i filmer, helt enkelt.