For a Friend.

image31

Tänkte jag skulle införa ett lite mer personligt spektra i min blogg genom att skriva diverse hyllningar till folk som jag älskar av stora delar av mitt hjärta.

Killen på bilden här ovan heter Erik Månsson, han härstammar från den berömda Månsson-familjen från Katrineholm. Han och jag sågs för första gången av en slump på en förfest i Norrköping år 2004, ett år där vi båda hade större tyngd, både i form av kilon och hår. Sen dess har det varit villkorslös kärlek. Vi har varit ett radarpar både i Norrköping och i Stockholm och för mig kommer han alltid att vara Månsson, en av mina bästa vänner.

God bless our dead marines.

Nu är det ju så att jag skulle vilja göra ett stort utlägg om det amerikanska presidentvalet såhär fjorton år innan det ens sätter igång. Men eftersom jag har tidsbrist och att jag är säker på att ingen skulle läsa igenom allt så tänker jag inte göra det. Jag tänker bara säga:
Nej till Barack Obama. Mer nej till Hillary Clinton.
Den enda som verkar relativt "vettig" i det här presidentvalet, det vill säga om inte Ralph Nader ställer upp som oberoende kandidat, är Dennis Kucinich, som ändå ställer upp för demokraterna.

image30

Han står för blandannat:
  • Strengthening gun control.
  • Legalizing same-sex marriage.
  • Ending the War on Drugs.
  • Preventing the privatization of social security.
  • Abolishing the death penalty.
  • Providing full social security benefits at age 65.
  • Ratifying the ABM Treaty and the Kyoto Protocol.
  • The immediate, phased withdrawal of all U.S. forces from Iraq; replacing them with an international security force.
  • Guaranteed quality education for all; including free pre-kindergarten and college for all who want it.
  • Immediate withdrawal from the World Trade Organization (WTO) and North American Free Trade Agreement (NAFTA).
  • Repealing the USA PATRIOT Act.
Det vill säga: hamna på ungefär samma standard som Sverige idag. Teoretiskt sett iallafall.

Sen står ju frågan fast, vem kommer rösta på någon som ser ut som att han har gömt guld någonstans på Irland, men det kommer att visa sig.

I could make you satisfied in everything you do.

image29

När Gus Van Sant gör film gör han det med kärlek och det fullkomligt strålar fram till en i biosätet.
Sättet det är klippt på, sättet det är skrivet på, kärleken till figurerna och hans fantastiska sätt att få fram ångest när det är helt tyst gör att han helt klart står bland världens bästa filmmakare.

Look Into The Air.

image28

Sådär, nu är jag lika gammal som de flesta av mina jämngamla vänner.
Tjugotvå - tjugoett, vad är egentligen skillnaden? Måttlig.

A Threnody (For the victims of november second)

Sitter och lyssnar på The Ascent of Everest och låten som bär namnet till det här inlägget. För det första kanske jag ska förklara två saker:
1. En "Threnody" är en sorts minneslåt för någon som gått bort.
2. Med den andra november syftast på den dagen då George W. Bush slog John Kerry i det senaste amerikanska presidentvalet.

I den här låten så hör man en Godspeed You! Black Emperor-liknande röst i bakgrunden som talar "direkt" till den då sittande presidenten Ronald Reagen. Det är ett klipp från ett tal av en demokrat, Mario Cuomo, från den demokratiska partikonventionen 1984 där Cuomo, före detta guvernör i New York talar om det dåvarande dagsläget i USA: Det är skrämmande, för det här är tjugotre år sedan och saker har bara blivit värre. Här är en bit av talet:

"Maybe Mr. President, if you stopped in at a shelter in Chicago and spoke to the homeless there; maybe, Mr. President, if you asked a woman who had been denied the help she needed to feed her children because you said you needed the money for a tax break for a millionaire or for a missile we couldn't afford to use.

Maybe - Maybe, Mr. President. But I'm afraid not. Beacuse the truth is, ladies and gentlemen, that this is how we were warned it would be."

Världen är förjävlig ibland och nu är det fan dags för en förändring.

And all the memories of the pubs, and the clubs and the drugs and the tubs, we shared together, will stay with me forever.

image27

"Spektalet" Pete Doherty och hans Babyshambles spelade precis på EMA på MTV och nu måste jag prata som ett gammalt Libertines-fan och vara lite töntig en stund. Det slår mig lite mer och mer varje gång jag hör eller lyssnar på något av Babyshambles att det som fattas i musiken är Carl Barãt. Allting var lite mer spännande när de var The Libertines, jag gillar inte Pete så himla mycket utan resterande fyra delar av Libertines.

Allt kring det har blivit en så enorm cirkus att det bara är skrattretande vem orkar läsa om Pete och Kate Moss och deras problem längre ens? Nej. Jag saknar 2002 överlag.

RSS 2.0