Almost Crimes (Radio Kills)

Igår var jag på en förhandsvisning av "Låt den rätte komma in" på Park. Tiden som förflutit mellan första gången jag hörde att den skulle filmas och att jag verkligen satt där i biostolen var inget litet spektra av tid. Under denna tid har jag hunnit läsa om både "Låt den rätte komma in", "Hanteringen av odöda" och novellsamlingen "Pappersväggar".
John Ajvide Lindqvist har mer och mer växt till Sveriges nu kanske bästa författare i och med hans senaste verk "Människohamn" som är en studie i fullsprängd ångest, dunkel och förtvivlan. Allt detta som tillsammans med fascinationen, och kanske till och med kärleken, till utanförskapet skapar en av de bästa läsupplevelserna jag någonting fått äran av att uppleva gör mig aningen tveksam när allt detta ska filmsättas på svenska.
Men Tomas Alfredson gör bra ifrån sig med stor hjälp av Hoyte van Hoytemas foto, som från inledningsscenens fallande snö ger mig kalla kårar längs med ryggen.
Det bästa en regissör kan göra när han har en välkänd bok i ryggen innan han filmar, är att få en att glömma allt som kommer att skilja filmen från boken, att få en att ge sig dykandes in i filmen och få en att strunta i att titta tillbaka.
Hade det var någon annan bok än "Låt den rätte komma in" hade jag inte tänkt på det en andra gång.
Men all ära till Tomas Alfredson och jag råder alla som vill ha en fin filmupplevelse och bli berörd att gå och se "Låt den rätte komma in".