Together We Will Live Forever

Något jag har fastnat för: Film-musik. Alltså, inte soundtracket, utan snarare det man kallar "score", alltså bakgrundsmusiken. Ta bara ett sådant exempel som Michael Andrews score till Donnie Darko, jag vet inte om jag någonsin hört något bättre. Eller Nick Cave och Warren Ellis score till The Proposition, en film som i och för sig fick alldeles för lite kredd eller uppmärksamhet, i jämförelse med hur bra den var..

Och nu! Nu har jag upptäckt Clint Mansells score till The Fountain, av Darren Aronofsky, som han spelat in tillsammans med Kronos Quartet och Mogwai (Bara en sån sak!). Den är bisarrt bra, det är sån där musik som, om du lyssnar på den i hörlurar på tillexempel en buss, tunnelbana eller till och med promenad, så får den en att kännas som att man vandrar omkring i en film, eller åtminstonde, att man är statist.

Kommentarer
Postat av: amna

clint mansell lyckas alltid med bra scores.
"Lux Aeterna" är olagligt bra, en melodi jag, som du sa, lyssnar på tåg, buss och promenader.

2007-09-20 @ 11:00:44
URL: http://handwritings.net
Postat av: Alexander

Requiem for a Dream-soundtracket har alltid haft den effekten på mig, just ute på staden. Känner mig frånkopplad från resten. All blir overkligt. Som om man bara är en åskådare. Fountain-soundtracket hemsöker mig också fortfarande ;)

2007-09-27 @ 10:16:16
URL: http://practicemakesperfect.blogg.se
Postat av: Alexander

Requiem for a Dream-soundtracket har alltid haft den effekten på mig, just ute på staden. Känner mig frånkopplad från resten. All blir overkligt. Som om man bara är en åskådare. Fountain-soundtracket hemsöker mig också fortfarande ;)

2007-09-27 @ 10:16:51
URL: http://practicemakesperfect.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0