Bless This Morning Year.
Alltid när jag ligger och ska somna om nätterna, ni vet när tankarna flyter iväg sådär, kommer jag på saker att skriva om här, men när jag vaknar om morgonen har de gått om intet. Bland annat har jag tänkt skriva en hyllningskrönika till Freaks & Geeks och de renodlat bra ungdomsserierna som sänts de senaste åren (Spung och Skins), men det känns lite som att sparka in öppna dörrar.
En annan tanke jag har haft är att skriva om hur mycket jag älskar, och då menar jag verkligen älskar, en helt ny blyertspenna. Ni vet, när udden är sådär bra och vass att det bara blir roligt att skriva. Sen insåg jag att det var ett ganska meningslöst ämne att ta upp.
Nu ska jag istället komma till något jag lovat att göra. Häromdagen såg jag äntligen Everything's Gone Green, skriven av Douglas Coupland. Något jag skjutit upp att göra länge, helt utan anledning. Jag önskar nu att jag sett den direkt, av ett par anledningar. Framför allt herr Couplands manus, tvetydigheten i användandet av ordet green i titeln, Paulo Costanzo och att jag bara älskar såna där, vad man brukar kalla "indie"-filmer, där allt är lite vemodigt och där filmen egentligen inte handlar om historien utan om personerna. Händelserna i filmen är egentligen bara till för att spegla figurerna, inte tvärtom, vilket är rätt ovanligt i filmbranschen. Om ni kan få tag i den, se den.
Och så måste jag också säga, om ni kan "få tag i" Caspian's skiva "The Four Trees", gör det, för jag vill bara gråta när jag hör den här musiken. Det är så jävla bra.
En annan tanke jag har haft är att skriva om hur mycket jag älskar, och då menar jag verkligen älskar, en helt ny blyertspenna. Ni vet, när udden är sådär bra och vass att det bara blir roligt att skriva. Sen insåg jag att det var ett ganska meningslöst ämne att ta upp.
Nu ska jag istället komma till något jag lovat att göra. Häromdagen såg jag äntligen Everything's Gone Green, skriven av Douglas Coupland. Något jag skjutit upp att göra länge, helt utan anledning. Jag önskar nu att jag sett den direkt, av ett par anledningar. Framför allt herr Couplands manus, tvetydigheten i användandet av ordet green i titeln, Paulo Costanzo och att jag bara älskar såna där, vad man brukar kalla "indie"-filmer, där allt är lite vemodigt och där filmen egentligen inte handlar om historien utan om personerna. Händelserna i filmen är egentligen bara till för att spegla figurerna, inte tvärtom, vilket är rätt ovanligt i filmbranschen. Om ni kan få tag i den, se den.
Och så måste jag också säga, om ni kan "få tag i" Caspian's skiva "The Four Trees", gör det, för jag vill bara gråta när jag hör den här musiken. Det är så jävla bra.
Kommentarer
Postat av: Alexander
En film på ett Douglas Coupland-manus jag inte kände till! Med puffaren från Road Trip! Tack Martin för denna!
Postat av: Ellen
Räcker det inte att pennan bara är alldeles nyvässad då? Måste den vara helt ny?
Trackback
