The Language of Cities.
Idag var jag inne i stan för att få tillbaka pengar från Södra Teatern, eftersom Explosions In The Sky ställde in sin spelning. Vädret var superbt, men det enda jag kunde tänka på när jag åkte buss igenom söder, något jag brukar förnöja mig med, då jag inte gillar att åka tunnelbana, var att det känns främmande med fina, gamla hus i Stockholm.
Som förortsbarn är jag inte direkt bortskämd med fina lägenhets-hus, utan snarare så att förorten trycker ner fula höghus så långt ner i halsen på en att man nästan slutar andas. Vem var det tillexempel som kom på den underbara idén att, när vi ändå ska bygga en miljon lägenheter, kan vi inte göra dem så horribelt fula som vi bara kan? Lite sådär bara för att jävlas.
Mitt hus, i min förort, har en finfin front av vitt tegel med orangea balkonger i plåt. Ja, ja, jag vet 1970-talet, men det kan väl ändå inte ha ansetts som snyggt, inte ens då?
Okej, att det var ett dyrt projekt att bygga en MILJON lägenheter, men kom igen, varför ska vi som bor här behöva lida för att vi inte har råd, eller lust, att bo i stan? Nej, jag tycker att det är dags att vi avskaffar den här jävla bostadssegregationen! Jag vill också bo i ett hus från tjugotalet kring Vitabergsparken! Varför får jag inte det?
Ja! Just det, jag har inte en miljon liggandes över på något konto, eller i aktier. Jag får väl helt enkelt satsa på att vinna på något sorts lotteri för att ha ett startkapital för att kunna ta ett lån. Ett lån som, ovanpå mina 40.000:- i skuld till CSN, jag aldrig någonsin skulle kunna betala tillbaka.
Det ska bli intressant att se hur det går med lägenhetspriserna när marknaden blir översvämmad av bostadsrätter. Ni vet, sådär som den borgerliga alliansen vill.
Synd för dem att det inte riktigt verkar som att någon vill köpa en trea i en alldeles för nedgången förort som ingen satsar pengar på. Jag skulle inte vilja lägga ut mellan 500.000 och en miljon på "få" bo i en förort på den mörka sidan av månen.
Som förortsbarn är jag inte direkt bortskämd med fina lägenhets-hus, utan snarare så att förorten trycker ner fula höghus så långt ner i halsen på en att man nästan slutar andas. Vem var det tillexempel som kom på den underbara idén att, när vi ändå ska bygga en miljon lägenheter, kan vi inte göra dem så horribelt fula som vi bara kan? Lite sådär bara för att jävlas.
Mitt hus, i min förort, har en finfin front av vitt tegel med orangea balkonger i plåt. Ja, ja, jag vet 1970-talet, men det kan väl ändå inte ha ansetts som snyggt, inte ens då?
Okej, att det var ett dyrt projekt att bygga en MILJON lägenheter, men kom igen, varför ska vi som bor här behöva lida för att vi inte har råd, eller lust, att bo i stan? Nej, jag tycker att det är dags att vi avskaffar den här jävla bostadssegregationen! Jag vill också bo i ett hus från tjugotalet kring Vitabergsparken! Varför får jag inte det?
Ja! Just det, jag har inte en miljon liggandes över på något konto, eller i aktier. Jag får väl helt enkelt satsa på att vinna på något sorts lotteri för att ha ett startkapital för att kunna ta ett lån. Ett lån som, ovanpå mina 40.000:- i skuld till CSN, jag aldrig någonsin skulle kunna betala tillbaka.
Det ska bli intressant att se hur det går med lägenhetspriserna när marknaden blir översvämmad av bostadsrätter. Ni vet, sådär som den borgerliga alliansen vill.
Synd för dem att det inte riktigt verkar som att någon vill köpa en trea i en alldeles för nedgången förort som ingen satsar pengar på. Jag skulle inte vilja lägga ut mellan 500.000 och en miljon på "få" bo i en förort på den mörka sidan av månen.
Kommentarer
Trackback
